Dag 16 i fjärran land

En ny vecka har börjat i Morgonlugnets land.

Min koreanska kollega och room-mate Eunmi fick tidigt på måndag-morgon det sorgliga beskedet om att hennes mormor avlidit och hon åkte direkt hem till sina släktingar. Hon stannar kvar ännu imorgon förmiddag och åker därefter tillbaka hit till Yeongwol. Jag har alltså bott och jobbat ensam nu i två dagar.

Min koreanska e ju ännu ungefär likamed noll, förutom några hälsningsfraser. Av de övriga lärarna på centret pratar jag engelska med en manlig lärare, men han är fåordig och vågar inte riktigt använda sin engelska, enligt Eunmi. De två övriga lärare, en kvinnlig och manlig, hälsar på engelska då jag kommer och går, men där slutar vår gemensamma kommunikation. Klockan 12 både idag och igår satt jag och åt lunch med dessa två övriga lärare och kände mig ovanligt obekväm och blyg eftersom jag inte hade nån aning om vad som pågick. Det känns också frustrerande då inget man säger åt de yngre barnen heller går fram. Att man nu inte tidigare har tänkt på hur konstigt det känns att inte ha en chans att göra sig förstådd med ord.

Och ännu till skolengelskan: engelska undervisningen börjar här oftast på lågstadiets 3dje klass, då barnet (enligt västerländskt räknesätt) är 9 år. Den grammatiska nivån på den engelska som lärs ut i högstadiet påminner om den finska nivån för elever i samma ålder (det här är helt egen observation på basen av elevernas skolböcker), men till min stora överraskning har eleverna mycket större svårigheter att forma enkla meningar, än vad jag förväntade mig. I helgen träffade jag också Eunmis 21-åriga bror som studerar ekonomi på universitet i Seoul. Han hade precis samma McGraw Hill kursböcker som fyller alla hyllorna i Hankens bibliotek (på originalspråket, engelska alltså), men även han hade svårigheter att själv forma enkla meningar på engelska.

Visst har man väl blivit något-så-mycket passivt påverkad av engelskan i samhället med ungefär lika mycket undervisningsengelska som unga här, eh? Orättvist?

Ps.
Imorgon heter det ju att jag fyller 24. Men t.o.m. detta gäller inte helt i Korea.
Enligt gammalt kinesiskt räknesätt och som enligt vad jag hört, ännu används en hel del i Korea, börjar nyfödda på födelsedagen sin ålder vid 1 år (eftersom man egentligen funnits ren en tid) och därefter tilläggs ett år varje därpåföljande Nyårsdag (1.1). Här skulle jag alltså vara 26 den 1.1.2010.
Confusing?

mvh,
Henrietta